Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sånglärkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rusa sedan in, omringa modern och ropa i korus: — Mamma,
mamma, vi ha hört lärkan!
Ännu innan gräset börjat spira, reder det stora
konstnärsparet sitt bo, hvilket är anspråkslöst som sångarna själfva. En
fördjupning i marken, — helst på en klöfveråker eller någon
gräsvall — fylla de med fint, torrt gräs och hår, och i detta rede
lägger lilla frun sina fem, grå, vackra brunfläckiga ägg, som hon
sedan börjar rufva ... Om hon nämligen kommer så långt, hvilket
ofta , nog icke alltid är fallet. Ty världen är full af röfvare och
banditer — äfven fågelvärlden. Kråkorna komma och snoka och
leta, finna och spisa äggen gladeligen till frukost. För den lilla
mamman äro de sålunda förlorade, men hon börjar resigneradt
om igen och fortsätter därmed, till dess gräset vuxit henne öfver
hufvudet och boet är skyddadt för röfvarnas blickar.
Och ny börjar hennes idyll, en idyll vid musik. Där nere
under klöfverbladen, där värmen ångar och solen glittrar med
darrande fläckar, ligger hon, dåsig, matt och själanöjd, tänkande
på de små artistbarnen, som hon skall bringa till världen, och
svindlande högt uppe i den blå etern jublar hennes make sin
lyckas och sin kärleks höga visa. Men plötsligt tystnar han, fäller
ihop vingarna och susar som en pil genom luften. Ack, till och
med den störste sångare är en jordevarelse samt måste både äta
och dricka — ibland. Men kosten är anspråkslös — insekter och
frön. Vi ha aldrig hört sägas, att lärkan gör någon skada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
