Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törnskatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock sådär tämligen känna de käcka fåglarna, och det är nu om
dem jag vill förtälja en stump.
När de återkommo. från sin utrikessejour, berodde — såsom
i fråga om andra flyttfåglar — naturligtvis på vårens skaplynne.
Var det soligt, varmt och torrt, kommo de tidigare, höll sig snön
länge kvar, bidade de tiden på hinsidan Östersjön och läto vänta
på sig. I medeltal kunde man emellertid fixera deras ankomst till
omkring den 20 maj.
Törnskatan var sålunda en sommarfågel, Han gjorde ingen
hemlighet af sin retur. Från tjogtals ställen hörde man hanens
uppkäftiga gäck gäck gäck, och gick man efter ljudet, varseblef
man honom snart sittande i toppen af en buske, kapprak och
vickande med stjärten upp och ned eller svängande den åt sidorna
samt krumbuktande med halsen, som om han ämnat flyga upp.
Men höll man sig på beskedligt afstånd, så satt han kvar och
gäckades med en.
Fågeln är ganska vacker att påse. Från den svarta, något
krökta näbben utgår ett bredt svart band, som innesluter ögat och
bakåt afsmalnar samt slutar i två spetsar. Hufvudet är ljust
skiffergrått och ryggen rödbrun. Denna färg återfinnes äfven å
vingarna blandad med svart. Bröst och buk äro chokladfärgade.
Stjärten, som öfverst har samma färg som hufvudet, öfvergår i
svart med smala bruna och på de yttersta pennorna hvita kanter.
Honan är så pass olik sin gemål, att en ytlig betraktare lätt
kan taga henne för en annan fågel. Hufvudet och ryggsidan,
inberäknadt vingar och stjärt, gå i orenare rödbrunt med mörkare
beläggning på vingpennorna. Bröst och buk äro hvitgrå samt
öfverströdda med små svarta streck, som likna ett parentestecken
och ha bågen riktad bakåt. Båda könen ha pirriga bruna ögon
och se mycket vakna ut.
Sin käraste uppehållsort har denna fågel just i sådana trakter,
som den ofvan beskrifna. Där bygga makarna sitt bo, helst i
taggiga snår men ock understundom i en- eller granbuskar. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
