Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
277
sammanträffa vid det högsta målet. Häri önskar, att Troubadouren må af
honom taga sig till exempel hlott allvaret, forskningen, reselusten och
frihetssinnet; må, liksom han, med sin själs högsta begär riktadt
oför-vändt på det högsta, osynliga, oförvanskliga, söka genomskåda och klart
uppfatta naturen och menniskolifvet i all dess mångfald och alla dess
riktningar, oväldigt och illusionsfritt; så stark och fri i detta bemödande,
att han tillochmed vore i stånd att tillintetgöra hvad som nu syntes
honom det ljufvaste af hans lif, sin kärlek, så vida han en dag skulle finna
att den hindrade eller glappade hans gång: för öfrigt skulle det högligen
glädja Deolätus, om det af Försynen unnades Troubadouren att hinna det
högsta i konsten genom en mera sorglös, angenäm och blomsterströdd
väg, och om han aldrig komme i den ställning, att det klagande minnet
af en förlorad personlig sällhet blefve grundtonen i hans sång; ty i den
motsatta slemnia belägenheten, hvilken är Deoläti, att nemligen förtjusa
verlden med att i sina sånger visa den en i ljus och skuggor skickligt
fördelad bild af allt tänkbart ljuft, skönt och sällt, utan att sjelf någonsin
ha njutit det iner än i tankan, - kunde Troubadouren, åtminstone icke
i alla afseenden, komma. - Troubadouren bejakar detta häftigt, men
önskar lifligt att af Deolätus få höra något öfver beskaffenheten af den
bildningsgrad, hvilken han anser för den högsta, och på hvilken han
önskar att de begge må träffa tillsammans. - Deolätus svarar
Troubadouren (hvilken han säger sig älska såsom sin son, i hvilken han tycker sig
se sin egen ungdom i en skönare gestalt åter upphlomma, och om
hvilken han hoppas, att han skall bli en arfvinge af hans konst, större än
mästaren varit) - att det redan börjar bli sent på aftonen, luften kylig,
stjernorna framtindra på himlen, och att han före deras affärd ännu har
åtskilligt att förrätta; också måste väl Troubadouren betänka sig på några
förberedelser *) till resan, samt taga afsked af sina närmaste bekanta o. s.
v., bland annat borde han väl, om hjertat och poesien hos honom sutte
på rätta stället, uppsända en afskedshelsning till fönstren af det hus,
hvars gafvel och balcon nu så underbart i högröd färg belystes bland
pinjer och granater af aftonrodnans glans - (Troubadouren omfamnar
honom rodnande) -: dock är han med få ord beredvillig att säga honom
sin mening; under hafsfärden och framdeles få de tillräcklig tid att
utförligare samtala derom. Ser du, det felas mig för närvarande ingenting
vidare, än - religion. - Troubadouren yttrar öfver denna nya
sällsamma Deoläti sjelfpåstådda brist den högsta förundran, och säger att
Deolätus i sina skrifter, sina verkningar och sitt umgänge med
menniskor hittifls förrådt helt annat, än brist på religion. - Deolätus infaller;
*) För kostnaden o. s. v. sörjer Deolätus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
