Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242
henne; om lan re Jan fwme enformighet OCh ledsnad i deras stilla, ljufva,
förgömda lycka? suckar dock tillika vid åminnelsen af sitt fädernesland.
Cyprino säger, att han ännu ej fattat sitt beslut*), och att i fall han
verkligen seglar öfver till Cypern, så tager han henne med sig; mellertid
hafva de ännu kanske månaders tid att besinna sig på och njuta sin
närvarande sällhet. - I detta samtal skildras det husliga lifvets behag med
alla möjliga lockande färgor, och landtlefnadens skönhet. Åkerbrukets
apotheos; - landthushållningen poesi. De säga, att deras fordna
hof-lefnad hittills blott stundom tågat förbi dem såsom en brokig dröm eller
sky - der blott Florinnas och Amundi gestalter skimra fram som
stjernor och väcka vemodiga minnen. Lila fäller tårar vid hågkomsten af
Florinna. Cyprino tröstar henne. Lila yttrar, att hon väl vet Cyprino
alltid ägt det hopp att Florinna ännu lefver, men att hon anser detta för
omöjligt, och väntar först att i en bättre verld få återse henne. Cyprino
säger, att hon i detta fall bör så mycket snarare ge sig tillfreds; om de
aflidna vännernas tillstånd vore man viss; de lefvande åter, som vore
blottställda för tusende lidanden, förtjena vida mer att sörjas och
beklagas m. m. - Ett starkt, underbart instrumentljud, liksom sammansatt af
valdthorn och trumpet, skallar öfver nejden, och straxt derpå, liksom
genom ett colossalt språkrör, detta utrop:
"Amundus! Amundus! hör du min röst,
Kom till din väns, din befriares bröst!"
Cyprinos och. Lilas förundran. Den förre säger, att om han ej visste att
utl&ndska jägare (europeiska korstågs-riddare o. s. v.) ofta brukade jaga
deromkring i skogarne på stränderna af Orontes och Euphrat, så skulle
han tycka sig i sjelfva ropet, fastän genom språkluren mångfaldigt
fördubbladt i styrka, igenkänna Deoläti röst; han hade nemligen i de
långsamt och tydligt framropade orden noga hört Deoläti dialekt och
uttals-sätt af den för deras vän ursprungligt främmande Lingua Franc a. Men
han anser dock sjelf denna föreställning för en illusion, och tror att
någon jägare i trakten ropat på någon af sina kamrater, hvars namn har
en tillfällig likhet med Konungens af Syrien; hvarvid han blott förvånas
öfver, hvad den mannen månde ha för en väldig stämma och för ett
ofantligt språkrör, då ljudet var så starkt att jorden tycktes gunga och
slottsfönstren dallrade dervid. Lila önskar, att det verkligen vore han;
med denne andarnes mäktige gunstling hoppades hon återkomsten af bättre
tider för de Goda och alla Nidingars straff; hon gör ett slags elogium
öfver Deolätus, och erinrar sig drag ur deras sammanlefnad med honom
*) Samtalet börjas dermed, att Lila frågar honom, hvarföre han ser så tankfull och nästan djster nt? hon
har ej sett honom sådan under hela deras sammanlefDad, och skulle tro, om hon ej kände hans rem
själ, att han ?ore qvald af inre oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
