Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
201
Amundus möjligt, att hemligen bortföra sin älskarinna: mellertid borde
Lan iakttaga en djup tystnad öfver denna sak; af nénnéS fal* öön
Hofmarskalken Dolcibene, hvilka voro på de älskandes sida och medvetande
om hemligheten, skulle han innan kort få veta den vidare proceduren
härmed. Amundus utbryter i den aldrahäftigaste förtjusning, blandad
med harm och hotelser mot den nedriga, ränkfulla Drottningen. Cyprino
ber honom uppföra sig med sorgfälligaste försigtighet, för att ej skämma
bort alltsammans, och säger den enda omständighet förefalla sig misstänkt,
att Dolcibene påstås vara på de älskandes sida, då ryktet stämplar honom
såsom en af Drottningen särdeles högt gynnad man. Amundus svarar att
Dolcibene dock är Rosa’s far, och att han var bekant för att mycket hålla
af sin dotter, hvilken åter vore uppfödelse-barn med Florinna; och att
alltså hans vänskapliga tänkesätt icke vore så osannolikt*). Under detta
samtal, hvilket måste föras mycket abrupt och icke får räcka länge
(emedan Amundus icke får hinna att sansa sig), låta Mangipani och Dolcibene
anmäla sig. Dessa komma med de trenne i Sagan beskrifna kostbara
föräringarna från Drottningen på Forellas vägnar, och för att fråga
honom, om han nu vill uppfylla sitt löfte att med Drottningen gå att
hugsvala denna olyckliga Prinsessa. Amundus, i sin förvirring, då han ser
dessa tvenne nyss af Cyprino såsom hans och Florinnas vänner namngifna
personer, tror att de äro utskickade från den fångna Florinna, och att
dessa skänker Kärröra ifrån henne; i hvilket misstag han OCk i
kgynnel-sen bestyrks deraf, att de utskickade händelsevis icke nämna ordet
Forella, utan beteckna henne paraphrastiskt, såsom deu trogna Sörjande,
den minnesgoda Prinsessan o. s. v., hvilket allt Amundus uttyder på
Florinna. Han mottager alltså deras skänker med en hänryckning, som
sätter dem i förundran, frågar dem, innan de ännu hinna helsa honom
från Drottningen, om han snart får komma till sin dyrkade
Förstinna, för att trösta, hugsvala och befria henne m. m. De svara, att ingen
önskar högre än hon, det han må komma snart; och står detta honom
fritt nu genast, i detta ögonblick, om han vill; hvilken glädje denna hans
sinnesstämning skall förorsaka hos Drottningen, hvilken just nu
väntade honom och icke vågat smickra sig med det hopp, att så snart bli
personligt vittne till sin dotters sällhet. Amundus märker ännu ej oråd;
ber dem ej i detta ögonblick erinra sig om Drottningen, för hvars
många stora egenskaper han hyste all aktning, men om hvars afsigter i
hänsigt till deras hjertans sällhet han icke just hade skäl att göra sig de
bästa begrepp. Han uppmanar dem att lemna Drottningen alldeles ur
spelet och hellre, då han visste att de gynnade hans kärlek, återbära till
) Tillika fore Maagipani Konung Guidos gunstling, och den gubben hade intet ondt till Amundus. Cyprino
infänder att han är puckelrjggig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
