- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
126

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öppen plats af Parken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

FLORINNA.

Så skön ännu ej någon cyprisk natt jag.sett,
Ej någon än, som med sig bar så heligt lugn.
Kristallklar, från de fjerran vinberg öppnar hon
Sin famn, att till sitt hjerta trycka park och stad,
Som i sin halfkrets sofva re’n kring hafvets fjärd;
Men famnen var af drömmens englar full; och fritt
De flyga nu i rymden ut med h viskarspråk,
Att helsa jordens blomsterslägt från himmelens.

AMUNDUS.

Ja! gyllne stjernor skåda ned från högblått hvalf,
Ur djupet stiger fromma blommors rökelse;
Acacian och granaten hvifta vexelvis
Sitt doft ur snöhvitt offerkärl och purpurrödt.
Men sällt i dvala ligger luftens sångarhop,
Cypress och lager stilla stå, ej pinjen rörs,

De flägtar domna sjelfva, SQIU förrådde nyss

Hvad slummertyngda rosors mun dem anförtrott;
Blott källornas undiner jollra om hvarann
Sin glada barndoms sagoljud, i silfverglans,
Och hoppa djerft ur marmorfängslen mellanåt,
I bågsprång täflande med dunkla toppars höjd.

FLORINNA.

De sjunga om den helga visdom, som i bild
Sin godhet speglar öfverallt, och dermed gör,
Att bilden sjelf blir gudasällhets återsken,
Blir morgoriutsigt inåt själens hem, - blir skön!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:16:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelbla/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free