Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florinnas Rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Hans namn jag fick på vägen veta; honom
Ej sedan mer jag någonsin har sett.
EN QVINLIG RÖST
sjunger utanför, i något afstånd.
Min Käraste ar en soldat,
Min Käraste kommer med fanan;
Till kamp mellan kärlek och hat,
Hör! trummorna hvirfla på banan!
När skogen står löfgrön i skrud,
Och hjeltelik sol går ur öster,
Trumpeterna ropa hans brud
Med jubel af smattrande röster.
LILA.
Så kunde passat att i Joppe sjunga.
RÖSTEN
mer och- mer närmande sig.
Hon sitter på grönskande brant,
I klädnad så hvit som hans fana;
Hvad hjerta kan älska så sannt,
Som det, hvilket lurarna mana?
Sin väg han framför sig ser klar,
Ju mera sig striden förbistrar:
En stråle af framtida dar
På lansarnes spetsar der gnistrar!
FLORINNA.
Det är min Eosas röst och mod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
