Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
tömmarna och drogo dem åt sig. Andra gingo fram
till gränsmärket, grepo kraftiga tag i pålar och liöllo
sitt eget märke till reds. De hade så ofta gått om-
kring gränserna till denna inmutning, att de nu skulle
ha kunnat göra det med förbundna ögon. Polis-
tjänstemannen höjde sin hand. De väntande kastade
av sig sina överflödiga pälsverk och filtar, rättade på
sina bälten och stirrade på honom med spänd upp-
märksamhet.
»Giv akt!»
Sextio par händer drogos ur vantarna, och lika
många par mockasiner trycktes hårdt mot snön.
»Nu!»
De störtade tvärs över det vidsträckta området
och rundt om dess fyra sidor, satte upp märken i
alla hörn och rusade sedan nedåt midten, där de bägge
centralpålarna skulle placeras. Därefter sprungo de
ner till slädarna på det tillfrusna vattendraget. Där
blev ett larm och ett myller. Slädar stötte ihop med
varandra och hundspann trasslade in sig med var-
andra, morrande, gläfsande och med rest ragg. Den
smala ån var till trängsel fullpackad med denna käm-
pande massa. Slag med såväl snärtar som tjock-
ändar av de väldiga hundpiskorna regnade opartiskt
över både människor och djur. Och för att röran
skulle bli än värre hade var och en av dem som del-
togo i striden en flock kamrater, som ville hjälpa dem
till rätta. Men så småningom lyckades den ena slä-
den efter den andra arbeta sig lös och gled ur sikte
i mörkret från de höga stränderna.
Jack Harrington hade förutsett detta oväsen, och
han väntade vid sin släde tills tumultet hade lagt sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
