Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans fäders Gud - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet komma i deras händer, men inte i min tid.
Redan, så har jag hört, ha de nått den Stora flodens
huvudflöden, och långt där nedanför äro ryssarna.»
Hay Stockard lyfte hastigt på huvudet. Detta var
en överraskande geografisk upplysning. Vid
Hudson-Baystationen Fort Yukon hade man en annan
uppfattning av flodens lopp — trodde att den föll ut i
Norra Ishavet.
»Yukon faller således ut i Behrings hav?» frågade
han.
»Det vet jag inte, men nedanför äro ryssar, många
ryssar. Och det finns det varken här eller där. Ni
kan gå och se med egna ögon. Men uppför Koyukuk
skall ni inte gå, så länge prästerna här och de strid-
bara männen göra vad jag bjuder. Detta befaller jag,
Röde Baptiste, som är överhuvud för detta folk och
vars ord gäller som lag.»
»Och skulle jag inte kunna gå ned till ryssarna
eller tillbaka till mina bröder?»
»Då skall ni gå med snabba fötter till er gud, som
är en dålig gud och de vita männens gud.»
Drypande blodröd höjde solen sig över horisonten
i norr. Röde Baptiste steg upp, nickade kort och
återvände till sitt läger genom purpurfärgade skuggor och
under rödhakesångarnas kvitter.
Hay Stockard rökte slut på sin pipa vid elden.
Stirrande på rökvirvlarna och kolen sökte han
föreställa sig riktningen av Koyukuks okända övre lopp
— den sällsamma strömmens, som här ändade sin
arktiska färd och blandade sitt vatten med den
gyttjiga Yukonflodens. Om man finge sätta tro till en
skeppsbruten sjömans sista ord, som hade gjort den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
