Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NYA STATSSKICKET.
393
farande af högsta domstolen, hvars ledamöter förklarades
oafsättliga. Lagstiftningen tillhörde konungen och ständerna
gemensamt; dock ägde konungen ensam stifta ekonomiska
lagar (administrativa stadgar).
Riksdagens makt. Beskattningsmakten utöfvades endast
af ständerna, hvilka ock bestämde statsutgifterna. Rikets
ständer eller de "fyra riksstånden sammankommo till lagtima
riksdag hvart femte år, dock konungen obetaget att när som
helst kalla dem till urtima riksdag. Ständerna ägde rätt ej
blott att antaga eller förkasta konungens propositioner utan
ock att själfva framlägga nya förslag; de läto förbereda
frågorna genom utskott, bland hvilka märkas konstitutionsutskottet
för grundlagsfrågor och statsutskottet för statsregleringen. I
allmänhet utgjorde tre stånds sammanstämmande mening
rikets ständers beslut, men alla fyra ståndens bifall
erfordrades för privilegie- och grundlagsändringar, och de
sistnämnda fingo ej afgöras förrän på riksdagen efter den, då de
blifvit föreslagna. Slutligen tillkom det äfven ständerna att
bestämma öfver rikets mynt- och penningväsen samt att
utöfva kontroll öfver hela styrelsen, öfver statsrådet genom
konstitutionsutskottet, öfver domare och ämbetsmän genom en
justitieombudsman och öfver statsmedlens användning genom
särskilda revisorer. — De viktigaste medborgerliga
rättigheter, som grundlagarna tillförsäkrade de enskilda, voro
säkerhet till person och egendom, samvetsfrihet samt
tryck-och yttrandefrihet. I alla tryckfrihetsmål skulle, enligt beslut
vid 1815 års riksdag, tillsättas en jury, som ägde att afgöra,
om den anklagade skriften vore brottslig eller ej.
(Jenom dessa grundlagar ville man hålla en medelväg
emellan frihetstidens allsmäktiga ständer och envåldstidens
oinskränkta konungamakt. Konungen fick tillräcklig makt
att kunna upprätthålla rikets inre lugn och yttre
själfständighet, men han var tillika förhindrad att följa sitt
godtycke och därigenom störta riket i olycka. Också har
landet sedan 1809 varit förskonadt från sådana partistrider och
hvälfningar, som tidigare ofta förekommit. De förändringar,
som ansetts behöfliga, ha genomförts lugnt och på laglig väg.
Föreningen med Norge bestod enligt riksakten däri,
att de förenade rikena hade gemensam konung och tronföljd
samt gemensam utrikes styrelse; i krig skulle de försvara
hvarandra ömsesidigt. Men för öfrigt hade de ej mycket
gemensamt, och föreningen var af tämligen lös beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
