Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL Xi:S FÖRSTA REGERINGSÅR. KRIGET OCH FREDERNA. 249
åtnjöto lindring äfven vid utskrifningar. Adeln ägde
patronatsrätt samt företrädesrätt till alla betydande ämbeten (se sid.
200). Det var adeln förbjudet att ingå äktenskap med ofrälse.
På riksdagarna var adeln det ledande ståndet, den gjorde
anspråk på att ej kunna öfverröstas af de tre ofrälse stånden.
Men ännu större voro de företräden, som tillkommo den
högre adeln, första klassen på riddarhuset, grefvar och friherrar
(s. 163). Med tillhjälp af den fåtaliga andra klassen kunde
de behärska riddarhuset, af dem innehades rådsämbetena, åt
dem bortgåfvos de stora förläningarna företrädesvis. Flera
af dessa förläningar liknade furstendömen. Per Brahes
grefskap innefattade delar af Småland, Väster- och Östergötland.
När Brahe reste till sitt grefskap, besökte han först sitt slott
Brahehus, beläget på en höjd vid Vättern. Därifrån bars han
af sina bönder i en förgylld bärstol till vägen vid sjöns strand,
där karossen väntade, omgifven af ridande drabanter. När han
så framkom till sin stad Grenna, mottogs han af borgerskapet,
som skyldrade gevär; därpå roddes han öfver till Visingsö i
rödklädda båtar, medan kanonskott aflossades frän Visingsborgs
vallar.
All denna glans betraktades med afund och ovilja af den
lägre adeln, som lefde af sina små förläningar och statens
ämbeten. Adeln tillväxte mycket hastigt i antal; ämbetsmän
och officerare adlades hoptals, och dessutom invandrade en
mängd adliga ätter från Östersjöprovinserna och från
utlandet, mest från Tyskland och Skottland.
Karl XI:s första regeringsår. Kriget och frederna.
Karl XI:s ungdom och myndighet. Emellertid hade den
unge konungen uppnått myndig ålder. Hans uppfostran hade
blifvit försummad i följd af hans moders klemighet samt
förmyndarnes och lärarnes slapphet. För statssaker visade
han ingen lust, ej heller för boken; hans största nöje var
att rida, jaga och deltaga i militära öfningar. Han röjde
från barndomen en egensinnig och oböjlig vilja men utmärkte
sig tillika för gudsfruktan och rena seder. Emot
förmyndarne och rådet hade han tidigt insupit misstroende, och denna
känsla underhölls genom hans umgängesvänner af den yngre
adeln. Sjutton år gammal förklarades han myndig på
riksdagen i Stockholm 1672. Vid denna riksdag beslöts, att
reduktionen skulle kraftigt fortsättas, och så skedde äfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
