Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud sig på kogjaksflaskan, hvilken stod
på bordet; derpå reste hon sig, hålde i ett glas
åt sig och tömde det.
Klas kom sakta in.
»Gertrud,« sade han, »det blir en kris. Vill
du vara inne?»
Hon gjorde en afvärjande rörelse med banden.
»Jag kan ej se honom dö.»
»Nej, det är nog bäst som det ärl» sade han
och såg medömkansfiillt på henne. »Du har inte
kraft.»
. Det var dock med mycken spänstighet hon
reste sig och höll honom qvar.
»Om han dör,» sade hon, »hvad tror du då?»
»Att vi gjort allt för att rädda honom.»
»Ja, men, hvad tror du mera, säg?»
»Att hans lidande är slut.»
»Är det allt?»
»År det icke mycket?»
»Nej, det är uselt htet, hör dul Om jag och
du varit nog olyckliga att födas hit af det
vidunder, som kallas naturen, så kunde det ha varit
nog. Jag hatar den der stora, flåsande draken,
med sin själlösa kropp, sin förpestade andedrägt
och sina dumt stirrande ögon, som ’■föder varelser
till verlden, varelser med känsla och förnuft, och
hvilka han sedan snålt slickar i sig för att fylla
sin stora buk med, Hvarför bidrogo vi till detta
narrspel? Jag vill inte in och se hans , läppar
röra sig, hans fingrar spritta och hans ögon tala,
och få lifvets illusion igen för att sedan ohjelp*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
