- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1895-1896 /
1:7

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Peter åt gatsoparens Alina, »Inte jag
häller», svarade hon med eftertryck.

Sedan de stigit upp från thébordet satte
de sig i en stor ring kring salen och
mamma kom och berättade lor dem en
liten stund om barnens bästa vän .lesus
och huru han älskar dem och vill hjälpa
dem. Sedan hemtade Karl och Kilen sina
bilderböcker tidningar och leksaker;
förtjusningen var stor. Stora syster sjöng
en rikligt vacker sång vid forlepianot.
Sedan delade Ellen och Karl ut små
sångböcker och hvar och en sjöng så godt
ban kunde en vacker aftonsång till stora
systers ackompagnemang på pianot.

Nu var klockan redan oc’1 aNa
skulle gå hem. Men först fick hvarenda
en med sig ett pakett med godt, och det
var nästan det bästa af alltsammans.
Tänk huru roligt att få föra hem åt pappa,
mamma och småsyskonen!

Och så tog man adjö.) Alla skakade
riktigt duktigt hand med Kilen och Karl och
sågo riktigt strålande nöjda ut. Peter,
som brukade föra hem tvätt till herrskap
och visste huru det »brukades», tackade
fiir alt det goda de fått, och så nogo
och bockade alla andra med.

»Flickor äro ibland icke så dumma»,
sade Karl, då gästerna gått bort. »Det
här har varit den trefligaste födelsedag
jag upplefvat och det har du hittat på,
Ellen.»

»Icke jag» sade Ellen. »Det stod ju i
vår bibeltext och det är Kristus, som bedi
oss göra så.»

»Det är sannt», sade Karl. »Tänk om
alt som bibeln ber oss göra, vore lika
roligt!»

»Det är säkert, lita på det», sade
mamma! »Ingen som gjort det, som
bibeln bedt oss göra, har ångrat det utan
har alltid därigenom varit den lyckligaste,
gladaste och nöjdaste människa på jorden.»

En Indianhistoria.

(Med bild).



En engelsman, lord Harvey, som mycket
vistats bland indianerna, kom en gång
till en gammal indianhöfding på besök. De
satte sig ntanfor tältdörren och samtalade.
Den gamle höfdingen var en via man och
lord Harvey fick höra mycket om
indianernas lif.

„Vill da se eu indian, som ännu ür
sådan alla indianer voro, förrän den hvite
mannen kom till vårt land?" frågade
höfdingen.

„Gärna", svarade lörd Harvey.

Den gamle höfdingen klappade händerna
och ut från tältet kora „den unge örnen"
en högväxt, ståtlig, ung indian. Han var
smärt som skogens fura, stark och smidig.
Hans blick var skarp och hans rörelser
fria ooh spänstiga. — Hasten stod utanför
tältdörren; dä hun. snabb som tanken,
kastat sig upp pä dess rygg, såg han ut som
du ser här pä bilden.

Efter honom steg ur tältet linns hustru
eller squaw. Äfven hon var en rask,
ståtlig kvinna, prydd med fägulfjädjar,
silfver-kedjor kring hals och armar och ringar på
fingrarna. Hon aäg lycklig och nöjd upp
till mannen pä hästryggen.

„Nu", sade den gamle höfdingen, Rvill
jag visa dig hvad den hvite mannen har
gjort för indianerna". Ännu engång
klappade han sina händer och ut kom en
mager, svag, usel indian, klädd i trasor. Hans
blick var skum, hans gång raglande; hans
knän och händer skälfde. Bredvid honom
stapplade hans squaw, lika trasig och
eländig som han.

„0 store Aude!" suckade den gamle
höfdingen, „så ser en indian nu ut! Hvad
har åstadkommit en sådan förändring? Man,
hvad gömmer du under dina trasor?"

Den staokars druckna indianen drog
fram en svart Hoska.

„Det är eldvatten“[1] sade höfdingen.
„Det är den gåfva den hvite mannen
hämtat med sig åt indianerna och hvarmed han
fördärfvat deras kropp och själ".


[1] „Eldvatten“ kalla indianerna bränvin, rom
och andra starka drycker, hvilka af de hvita
införts till indianernas område.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/18951896/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free