Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna paragraf fann Henrik Wergeland vara föga överensstämmande
med en nyare tids uppfattning, och han lyckades även att vinna ett flertal
anhängare, vilka sökte verka för lagbudets ändring. I sina dikter »Jöden»
och »Jödinden» gav han uttryck för sina känslor mot judarna samt
utvecklade de mera praktiska synpunkterna i en skrift, riktad till Norges storting,
därvid judarnas företräden framlades. Wergeland synes också hava omfattat
tanken på att judarna i Norge skulle kunna bidraga till ett ökat välstånd
genom både kapital och arbete. Resultatet av hans ansträngningar blev,
att stortinget år 1851 upphävde förbudet mot judars invandring i Norge
och i gengäld gav dem samma rättigheter, som norrmännen själva ägde,
— däribland även rätten att deltaga i ståndsrepresentationen. Wergeland
fick dock ej uppleva denna reform, men då han dog, höllo judarna i Sverige
en särskild sorgehögtid till hans minne, varjämte en insamling skedde
bland israeliter i Europa, vilka därefter reste en minnesvård på hans
grav 1857.
Det visade sig dock, att man i Norge överskattat landets dragningskraft
på judarna, och de väntade ekonomiska fördelarna uteblevo alldeles, då
någon israelitisk invandring efter svenskt eller danskt mönster ej hördes av.
Ännu efter tjugofem år (1875) funnos blott trettiofyra judar i hela landet,
och den inflyttning, som skett i våra dagar, har endast tillfört Norge en
del östeuropeiska immigranter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
