Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Derför slösai’ hon på oss så rikligt,
Ock för iivarje flik, som menskan lyfter
Af naturens gåta, strömma nya
Rika skatter öfver menskoslägtet.
Men blott ödmjukheten mäktar gifva
Svar uppå naturens egna frågor.
Sjelfviskheten går i våldsam yra
Fram i verlden, härjar och förbränner,
Lemnar orättfånget guld åt slägtet
Som med våld den pressat af naturen;
Men den lemnar äfven gåtan olöst,
Sa naturens som ock menskans egen.
Öfverallt uti naturens rike
Stränga lagar herska. Fullt dem tyder
Väl ej menniskan i seklers sekler;
Men hvar ljusglimt, om ock än så ringa,
Hvilken hennes kärlek frambesvärjer
Med sitt arbete till en förklaring
Öfver dessa lagar, blir en formel,
För hvars makt förtrollningen försvagas.
Och en förr ej anad mäktig glädje
Genomströmmar menskan; ur naturens
Vya klarhet bryter fram dess glädje.
Vill du lära så naturen fatta,
Lyssna till dess häfder, till historien
Om de strider, odlaren har kämpat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
