Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 —’
Helena.
Ja.
Richard.
Nej, Helena, - misstron, det är blott
erfarenhetens döda, ofruktbara rester, som
förkväfva och stänga. Tänk dig, Helena, — ett
lif i misstro, det är ju som ett lif i fängelse. —
Och lifvet skall dock lefvas i frihet.
(Helena ser på honom, vänder sig upprörd bort och
går ifrån honom.)
Sten (otåligt).
Men hur gick det, — hur slutade det?
Richard (ser frånvarande på
honom).
Hur det slutade? — Jo, det slutade så, att
när solen rann upp, så var han plötsligt
försvunnen. — Och nu få du och jag i kväll gå
och ro hem båten.
Sten.
Är den verkligen borta då?
Richard.
Ja, du får väl se själf.
(Fru Vinge, Grot och Elisa komma från vänster.
Hälsningar.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
