Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo V. Fortsättning och slut på herr van Brennessel och hans katt - V. Hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2 HENNING BERGEfc
svävade fram. Men allteftersom han fick
sällskap på färden — alla möjliga slags människor,
som han inte kände — iakttog han att de
rörde benen som han själv och att han
följaktligen vandrade, trots den behagliga
glidkänslan. — Jag har varit svårt sjuk, tänkte
han, och är nog litet lätt och yr i huvudet
ännu...
Han kände sig emellertid inte svag, det var
rentav motsatsen: en växande styrka och
spänstighet fyllde honom. Bland annat hade hans
dåliga syn underbart förbättrats. Trots det
vackra snöfallet i solsken, kunde han urskilja
stjärnor på den blå himmelskupan och de voro
mycket närmare än han någonsin sett dem
förut.
Det märkvärdiga snövädret upphörde
plötsligt och man såg nu en rad bergskammar,
belysta av gyllne sol i fjärran. De liknade vackra
molnformationer men voro arkitektoniskt resta
i terrasser över varandra. Brennessel
betraktade med häpnad dessa avlägsna alper och
kunde ej låta bli att undra var han egentligen
befann sig. Sverige kunde det omöjligen vara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
