Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo IV. Ännu litet fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - IV. Det bästa av allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 229
nästan upphört att äta, endast luktade till maten
och tuggade en liten bit, som han ofta fick
upp igen, magrade hela katten, tynade. Det
var oförklarligt och hemskt, hjärtskärande. När
han till sist låg apatisk och utan att öppna
ögonen, endast höjande litet på morrhåren över
de slutna locken, när Brennessel kallade honom
vid namn, beslöt sig sekreteraren för den sista
tunga färden till veterinärinstitutet. — Och
även Jakob var borta ur hans liv.
Den kvällen satt Brennessel och såg på den
lilla kinesiska lavakatten, som stod på hans
skrivbord, och som han fått av Olga, första
julafton efter det förfärliga. Den liknade
Koppen. Och första gång på länge, på många år,
grät gubben.
Då kom det för honom en rad ur någonting,
det var på tyska, men han visste sannerligen ej.
av vem, trots de tusen böcker, han läst — eller
kanske just därför — det kunde lika gärna vara
Goethe som en gammal moralisk minnesvers,
och, som sagt, han erinrade sig blott första
raden av strofen:
»Wann nie sein Bröt mit Thränen ass —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
