Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo IV. Ännu litet fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - IV. Det bästa av allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 227
Understundom önskade van Brennessel att
allt vore över. En ensam man, en gammal man,
en sjuk man, har det inte bra. Och när
skymningen inte upplyses av de goda minnenas
varmgula lampor, utan skrumrasket faller
omkring honom som aska utan glödgnistor, blir
allt så hopplöst och i släkt med en smygande
och stum fasa. Herr och fru Otto reste nu?
mera världen runt med sina begåvade barn,
han visste aldrig var de funnos, till och med
i Sydamerika hade de varit ett helt år. »Ottos»
stod det endast på en affisch, som han fått,
därmed var allt sagt. — Nannas barn, tänk
det! Kanske hon visste det, kanske hon hörde
Magdas röst som en stämma i sfärernas
harmoni — han hörde intet. Och så suckade han:
allt kunde gärna vara över...
Det oväntade hände att det blev katten
Jakob, som först befriades från ålderdomen.
Koppen fick en lätt död, sedan herr Brennessel
några dagar kämpat i förtvivlan med det sista
beslutet därom. Han kände sig omväxlande
som en dödsdömande domare och en bödel.
Men det hjälpte inte — barmhärtigheten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
