Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT
bokexperten och kattkännaren, notarien Birger
Lundeils (»Bokmal») katt, Grålle, varom ägaren
själv meddelar några data. Ännu ett par katter
manas jag nämna, ehuru jag inte haft äran
att känna dem personligen — endast genom
deras korrespondens med Zeppo.
Den ene är Kurre av Barkarby (se
bildmaterial), en jättekatt, som injagade fasa och
respekt hos alla Barkarbys hundar bara genom
sin åsyn. Om Kurre är det att säga att han,
sällsynt nog, stiftade livsvänskap med en
annan, likaledes kastrerad katt, som bodde en
halv mil från hans egen villa — Kurre tillhörde
en tjänstemannafamilj i B. — Kurre blev
mycket gammal, men gick var dag och hälsade på
sin vän och vapenbroder, grånad så småningom
liksom han själv. En dag var vännen död — den
var redan nedgrävd, då gamle Kurre
inträffade. Kurre letade överallt, jamade och
undersökte, men förgäves: den fick återvända utan
att, för första gång på tio år, ha fått träffa
sin kamrat. Dock — den kom igen nästa dag,
men kunde ej förmås, som annars, att gå in
i huset. Efter noggrann undersökning, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
