Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 ’ HENNING BERGER
ned till staketet, till rosenbusken, och satt
sig. — Sen var han borta. Hon borde ha
anat något och tagit in honom. Han var ju så
gammal nu. Tänk om han gått bort för att
dö? Det gjorde ju katter när de kände slutet
nalkas — gömde sig, borta ur allas åsyn.
Även sekreteraren tänkte nog därpå.
— Jag gick bara ner till Larssons efter några
ägg, sade jungfrun.
— Var Jakob ute då, ensam? frågade
Brennessel häftigt.’
— Jaa — det har han ju varit så många
gånger, vet nog sekreteraren! Och hon
började snyfta.
Brennessel hade ingen aptit. Han gav efter
för ett infall: han ville gå ned, tvärsöver ön,
till sin gamla villa, den, dit Jakob kommit
på sin namnsdag — den första han haft.
Inte hade Ludvig Brennessel någonsin tänkt
återse det lilla vackra huset som låg så
paradisiskt, men nu gjorde det mindre, mitt
i sorgen, och — vem vet? — tänk om Jakob,
förd av dunkla instinkter, än en gång funnit
väg till den gamla Granhyddan vid mossen ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
