Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 ’ HENNING BERGER
myckna sömnen hos kattdjuren, är det som om
en slags motion på stället vila ägde rum. Det
är sällan, man ser en »tjock» katt, däremot
kan pälsen vara ovanligt yvig och meddela
intrycket av åldersfläsk. Tyvärr äro de utsvultna,
magra kattkräken, desto vanligare, framför allt
i städerna, katternas helveten. Jag kom att
tänka på detta just nu, när jag talat om katten
och andra djur. Diametrala motsatsen hos våra
husdjur är, till katten, svinet. Allätare som
katten, är han den farligaste fienden till denne,
och här är all vänskap utesluten. Råkar man
släppa ned en katt i en svinavbalkning, är
katten räddningslöst förlorad om svinet får
fatt i den. Oavsett klor och tänder äter svinet
helt enkelt katten med hull och hår.
Ett annat djur, där egentligen en väpnad
neutralitet råder, är huggormen. Ormen
angriper icke katten och katten ej. ormen. De
respektera per instinkt varandras farligheter.
Skulle det emellertid komma till avgörande (en
orm kan t ex. ovetande krypa in i en lada,
där en katta har små ungar) blir katten som
förvandlad. Hans ögon skifta i rött som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
