Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 ’ HENNING BERGER
försiktigt. Är det något galet, reagerar han
ögonblickligen, och får han ej de önskade
uppkastningar, tar han kräkmedel: han äter
en massa gräs, blad, knoppar, till dess han
kraftigt våmerar. — Att katten äter gräs skulle
ju betyda regnväder, vilket, naturligtvis, är
käringprat. Orsaken är soin ovan.
Men även lukten är hos katten
vidunderligt säker. Den tävlar med hundens, ja,
övergår dennes. Det vill säga, hundens speciella
spårsinne, väderkornet, är oomtvistligt. Dock
känner katten säkrare det för honom passande
och det mindre lämpliga. Intet kan förmå en
katt att vidröra det, som lukten varnat honom
för. Han känner också på lukten de människor
han vill umgås med och de, som förefalla
honom misstänkta. Och han tar icke fel. Tvärs
genom dörrar och väggar, i olika våningar,
känner .han det välkomna arriverandet av en
hummer. Den lilla nosen är alltid i oavbruten
rörelse, så fort en dörr öppnas måste han
vädra vad som nu skall ske. Han undersöker
händer, handskar, plagg, muf.far och först och
främst alla skinn och pälsar. Hans erotik till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
