Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ’ HENNING BERGER
och samlevnad. Han mindes .den vackra, men
underliga höstkvällen ute på ön för fem år
sen, då katten kom till dem. Sen hade han
ej haft råd att bo där — han såg aldrig mer
Granhyddan. Inga och Magda hade varje
sommar — det vill säga i tre somrar — besökt
hustruns släktingar i Östergötland och även
vistats någon vecka vid en liten badort. Gud
vad han längtat då, att de skulle komma hem
igen! Han hade samtalat med katten om detta
rt
och man kunde se att också den gick och
leddes. Jakob hade han lärt sig hålla mer och
mer av, nu var han en gammal världsklok katt
som spred lugn omkring sig, ro, bedövning,
som ett nervpulver. Joo, det var något av
skimret från fordom, men då han vände sig till
sin översättning igen, måste han sucka djupt:
om det bara varit en skönlitterär bok, i stället
för utdrag och protokoll. Eller, ännu hellre,
hans egen bok — och hans lilla poetsjäl skalv
— som han arbetade på. Varför inte? Två av
hans kamrater i verket voro redan erkända
författare och sutto ändå vid sina listor och
böcker hela dagen. Men nej — han dugde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
