Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Natt och Dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram och lyfte bårklädet och såg såren efter de många pilarna
och det sönderkrossade hufvudet.
Vi våga ej försöka att skildra hans smärta. I stum
förtviflan och med tårlösa ögon stod han länge och stirrade på
den liflösa kroppen, utan att kunna reda för sig, huruvida
det som han såg var dröm eller verklighet.
Då hörde han en vänlig stämma hviska sitt namn, och
han vände sig om.
Biskop Tomas stod framför honom.
»Mod, unge man!» sade biskopen med tårar i ögonen,
»vid liket af honom, som aldrig hade en tanke utan för sitt
land, vid hans lik få vi icke försjunka i bragdlös sorg. Upp,
upp, Herman, till kamp och strid. Nu behöfvas män, om
någonsin!»
Och den fromme biskopen gick fram och bredde åter duken
öfver den käre bortgångne, och tårarna ur hans öga glittrade
som pärlor mot det mörka klädet.
Biskopens ord väckte åter Herman till lif. Han föll på
knä vid liket och försjönk i en brinnande bön.
När han sedan trädde ut ur kyrkan, möttes han af grefve
Hans, som slöt honom i sin famn.
»Käre, käre son», utropade han och tillade efter ett
uppehåll med tydlig ansträngning att kunna bibehålla sitt lugn,
»följ mig och biskop Tomas till Sigarsö, där månde vi lägga
råd samman om hvad som nu bör ske.»
Sigarsö var ett biskopsgods vid Hjälmaren, en knapp mil
från Göksholm.
I trädgården där vid Sigarsö lade grefve Hans sin
dotters hand i Hermans, och biskop Tomas slöt dem båda i sin
famn, nedkallande öfver dem Guds och helgonens nåd och
välsignelse.
Men några dagar därefter började Herman i spetsen för
mellösabönderna och de kringliggande socknarnas allmoge
belägra Göksholm. Slottet var dock så godt som ointagligt
och fordrade helt andra belägringsverktyg, än som bönderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
