Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Natt och Dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelbrekt föll, och med vilddjurslik grymhet krossade
den vilde Magnus hans söndersargade hufvud, hvilket i fallet
stött mot en sten. Därefter genomsköt han den döda kroppen
med pilar. Det svalkade riddarens hämnd att stycka bit för
bit sin lyckas motståndsman.
Men vågen sjöng mot stranden, och stjärnorna på
himmelen de blänkte, och den frigjorda anden tolkade nu på nära
håll lifvets saga och drack sig otörstig ur frihetens lefvande
vatten.
Trotsigt trädde Magnus Bengtsson efter fullbordadt dåd
ned till stranden. Där voro Engelbrekts svenner fängslade
och nedförda i hans båt tillsammans med Engelbrekts hustru.
»Nu till Örebro», utropade Magnus i yrande glädje, »och
håller du ord, Albrekt, så månde vi äga slottet, innan sol
rinner upp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
