Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefven utbredde med en rörelse, som han ej kunde kufva,
sina armar och tryckte Herman till sitt bröst.
»Och du är värd, att grefve Hans inför världen erkänner
dig som sådan», tillade grefven med fasthet.
»Så hafven I därtill det yppersta tillfälle i afton, grefve»,
framhväste Magnus Bengtsson, hvilken icke längre kunde
behärska sin harm öfver hvad som tilldragit sig inför hans
ögon, enkom liksom för att håna honom och sönderslita hans
planer i hans hjärtas innersta.
I detsamma hördes hastiga steg närma sig uppifrån
trädgården, och snart visade sig riddar Bengt och herr Karl
Knutsson.
»Här träffar jag eder då, grefve Hans», utropade den
förre, plötsligen stannande, när han fick se sin son och
Herman samt sin för detta fånge i en så oförklarlig
sammanställning; men han tillade helt obesväradt, »nu trådes dansen
som bäst på höganloftsbro, och jag släpper eder icke med
mindre, grefve, än att dricka tvemännings för en dans mellan
eder dotter och min son ...»
»Hafven tack», genmälde grefven högtidligt, »men den
dansen lärer aldrig komma att dansas!»
»Hvad sägen I, grefve», afbröt riddaren med en ton, som
tillkännagaf huru djupt grefvens svar träffat. »I lären dock
ej vilja bryta edert högtidligt gifna ord.»
»Mitt ord till en ärlig man, riddare eller icke, bryter
jag aldrig, månde det ock kosta mitt lif», svarade grefve Hans
och blickade så stolt på den bestörte riddaren, »men det vore
en vanära att hålla sitt ord till en stigman eller stigmans
like, som vunnit det under larfven af en riddare. I veten
bäst själf, riddar Bengt, huru mina ord skola tolkas, och
eder son vet det ännu bättre.»
Grefven fattade Herman Berman under armen och
aflägsnade sig skyndsamt, åtföljd af Belgsting och äfven af
Karl Knutsson, som, så fort sig göra lät, ville slippa att
blifva vittne till sina fränders nesa. Riddar Bengt stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
