Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarsamt tänka på att skaffa sig ett åkdon. Föret var godt,
och med sin goda häst borde han tidigt vara på ort och ställe
följande dagens förmiddag. Under dessa tankar red han förbi
Tälje slott och fram till staden. Här var allt tyst och stilla,
och han letade i sitt minne efter någon god vän, hos hvilken
han kunde bulta på för att vinna sin önskan uppfylld. Men
minnet svek honom, och som han icke ville vända sig till
en obekant, då nu alla lågo i sin ljufva sömn, bemannade
han sig och red ut ur staden, fast besluten att trotsa ridtens
besvär och möda.
Då smektes hans öra plötsligt af ljudet från en
framilande släde, som kom från staden och nalkades honom hastigt.
»Holla, karl», ropade han, just som släden var vid hans
sida »hvart gäller så hastig färd midt i natten?»
»Till Nyköping!» svarade en mjuk och len stämma.
»Då kan jag få färdas med dig och låta min häst gå
lös ... jag ämnar mig ock dit!»
»Hvem ären då I?»
Mäster Henrik blef något förvånad öfver frågan, ty det
var ej tidens skick, att den, som kunde i något hjälpa,
frågade efter den hjälpbehöfvandes namn, men han svarade helt
lugnt:
»Jag beter Henrik Folkwidesson, smed från Stockholm.»
»Gärna», hördes då den åkande svara, »gärna månden I
sitta här hos mig i slädan, det skall icke fördröja färden.»
Och Henrik Smed band sin häst bakom släden och satte
sig själf bredvid svennen, hvarpå färden fortsattes i rask traf.
Detta lättade den gamle borgarens sinne, och han besvarade
utan motsträfvighet sin körsvens många frågor, hvilka, utan
att han lade märke därtill, syftade åt ett enda mål — hans
ärende i Nyköping. Snart nog fick äfven svennen reda på,
att detta ärende gällde Engelbrekt, och att man ville hafva
honom åter till Stockholm. Men så fort svennen hade fått
full kännedom härom, började han med mycken liflighet tala
om sådana saker, som kunde behaga en anhängare till
Engelbrekt, och Henrik Smed märkte icke, huru svennen därunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
