Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 401 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På dettas långsida utåt torget till befann sig en
utbyggnad eller bur, och emedan man därifrån plägade tala till det
församlade folket, kallades den för »burspråk». Härifrån
talade nu marsken ytterligare till menigheten (eller, som det
hette, »höll burspråk med densamma»), spörjande om
Stockholms borgare ville göra ett med riket. Ett stormande ja
blef svaret på hans spörsmål, medan på afstånd ett larmande
stridsrop vid något af tornen tillkännagaf, att arbetet för
stadens befrielse fortgick utan rast.

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] Han tog därmed en dyrbar guldkedja från sin hals och hängde den om Hermans. (Sid. 402.)

Skyndsamt uppsattes därefter ett bref till herr Erik
Nilsson, och sedan en sven aflägsnat sig med detta och
medan man inväntade svaret, öfverlade herrarne sins emellan,
allt därunder inhändigande underrättelser från Herman
Berman. Budet till slottet dröjde länge. Timmen var nära
utrunnen, innan svennen återkom, och då medförde han från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>