Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den riktning, som drottning Margareta utstakat ... tyvärr
stapplar konung Erik ännu och kan icke gå ... ty det tyckes
han aldrig hafva velat lära sig ... Men vare det huru som
helst, Sveriges rikes lag har icke drottning Margareta
tillintetgjort, och än mindre skall konung Erik göra det!
»Men med herrarnas tillhjälp ...?» vågade munken spörja.
»Nej, fader Ragwald», utropade Engelbrekt och steg upp
från bordet, »nej, det skall aldrig ske!»
»Icke så länge du lefver Engelbrekt, men sedan ...»
»Nej, nej ... därutinnan tagen I fel, pater! Hvad betyder
Engelbrekt mera än hvarje annan med ett varmt och
försakande hjärta i barmen? Tro mig, Sveriges rike skall icke
lida brist på ärlige män till sitt försvar, och aldrig skall
Sveriges allmoge sakna ett hufvud ... se tillbaka, fader
Ragwald, hvilken rad af mäktiga, stora andar ser du icke för
ditt öga, alla med blanka svärd för de tre kronornas sköld
... om det nu är ett verk af Sankt Eriks böner, lika
kraftiga, lika varma skola de brinna från helgonets läppar
hädanefter som hittills.»
Den gamle munken blickade med oförställd hänryckning
på Engelbrekt, hvars drag lifvades ända till skönhet, under
det han talade. Men utöfvade hans ord en sådan verkan på
munken, så var denna ännu mycket större hos de båda unga,
som åhörde honom. Hermans öga brann, och Nils Bosson
stod där med flammande kind, knappast vågande draga andan
för att icke förlora ett ord.
»Eller hvad sägen I därtill, Nils Bosson?» tillade
Engelbrekt leende, i det han lade handen på ynglingens skuldra.
»Nog skolen I blifva den siste herreman, som glömmer
Sveriges allmoge?»
»Nils Bosson glömmer icke det löfte, han en gång
gifvit!» svarade ynglingen med en fast blick på Engelbrekt.
»Hälsa nu din herre, den ädle biskop Tomas, från mig
och säg honom, att så länge vintern icke kommer och
afbryter vårt arbete här vid grafven, så lär jag komma att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
