Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utstakning för grafven, och sedan skolen I, som ären hemma
i de gamles vetenskap, mäta och afväga och rätta och bättra
det hela. I månden här vara öfverste byggmästaren, fader
Ragwald ... tagen nu edra instrument ... rätt så, Ulf, bär du
fader Ragwalds låda ... nu månde vi begifva oss i väg!»
Allesammans följdes åt utefter den med stakar utmärkta
linien för den tillämnade grafven eller kanalen, och den lärde
munken uppbjöd all sin förmåga för att tillse, det kanalen
hade fått sin bästa riktning. Engelbrekt följde med största
uppmärksamhet alla hans yttranden och upplysningar och
tycktes icke hafva någon tanke för annat än gräfva och
schakta. På detta sätt förflöt hela förmiddagen, och ett godt
stycke hade gått på eftermiddagen, då hästar leddes fram,
och Engelbrekt jämte munken och Herman samt ett par
närvarande bergsmän redo in till Tälje. Här åto de middag,
och därunder kom ett ilbud från Stockholm. Det var Nils
Bosson, kertilsvennen hos biskop Tomas. Han skulle rida
till Tynnelsö för att bringa sin herre, hvilken liksom Nils
Gustafsson (Stjernbåt) lämnat Stockholm kort efter
Engelbrekts afresa, tidender om utgången af denna dagens viktiga
tilldragelse i Stockholm.
»Månde det hafva skett i en god stund!» sade
Engelbrekt tankfull, sedan han åhört svennens berättelse, »gamle
herr Krister Nilsson är en gammal och erfaren man; herr
Karl Knutsson har väl mycket kvar af ungdomsdustet, såsom
konung Erik, efter hvad I saden, älskade att säga, men
mindre var han under de gångna åren mig och mina medhjälpare
till men än mången af de äldre herrarne.»
»Men stafven, Engelbrekt, och det korta svärdet?» sporde
munken, »det synes mig, som om konung Erik roat sig att
drifva gäck med rikets höghet ... hvad skulle väl de forne
mäktige herrarne, en Nils Ambjörnsson, en Bo Jonsson, en
Karl Ulfsson till Tofta, hafva sagt om ett slikt drots- eller
marskämbete!»
»Svårt är att säga hvad konung Erik menar med detta»,
återtog Engelbrekt, »och ondt råd synes han mig hafva följt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
