Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dallrade i hans hjärta under formen af ett underskönt
flickhufvud invid en rosenhäck.
Herman tog plats till höger, där ett rum var ledigt på
bänken strax bakom en af pelarna. Knappt hade han satt
sig, förrän en gråbroder trädde fram midt i rummet och
tycktes öfverräkna de närvarande.
»Vi äro fjorton», hördes han därefter säga, och rösten
tillkännagaf en äldre man, »tvenne saknas, men vi kunna i
alla händelser räkna på dem. Alltså, bröder och svenske män,
må vi begynna. Nej, nej, broder», tillade han ifrigt, i det
han vände sig till en af munkarne, som kastat tillbaka sin
hufva och blottat Ture Turessons (Bjelke) anlete, »nej, nej ...
vi känna hvarandra alla, som här äro närvarande, och vi
måste iakttaga all möjlig försiktighet; fönstren och väggarna
kunna hafva både ögon och öron ... låtom oss därföre blifva
betäckta!»
»I veten alla hvad som fört oss tillsammans», fortsatte
han därpå med sakta, nästan hviskande stämma, »nämligen
konungens ankomst och nödvändigheten af att söka oss skydd
mot den fiende, som hotar oss lika mycket som hans nåde
konungen. Enligt vår gjorda öfverenskommelse uppmanar
jag eder att säga, hvad hvar och en efter mogen pröfning
anser vara oss bäst och nyttigast.»
Den gamle, i hvilken Herman på hans gång och rörelser
tyckte sig igenkänna den, som gått öfver vägen förbi honom
från S:t Göranshospitalet, tog några steg tillbaka och satte
sig i en bekväm karmstol, som stod något fram på golfvet
midt för ingångsdörren.
Med dämpad röst, men utan att iakttaga samma
försiktighet som mannen i karmstolen, började då en annan
gråbroder, i det han reste sig från bänken och steg fram på
golfvet, lutande sig mot en af pelarna.
»Mycket har jag», sade han, »sedan de ärlige herrarnes
hemkomst från Halmstad och ännu mera sedan mötet i
Uppsala nu annandag pingst sistlidne öfvervägt de närvarande
förhållandena, och ett är mig klart, att hafva riksens herrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
