Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hop beväpnade, som rusade fram, när vi kommo; och jag
igenkände i den månljusa natten Lüdeke Rosenbrügge och
hans son Lüdert. Men de gjorde ingen min af att vilja
anhålla oss, den gamle vinkade tvärt om med handen, och vi
redo in i skogen. Vi kastade oss genast in på en sidoväg
för att med det första komma igenom, men snart nådde
ljudet af svärd, som slogos mot hvarandra, och af ropande röster
våra öron. Jag var till en början villrådig, om jag skulle
vända om eller fortsätta min väg, men jag ville framför allt
icke, att något oförsedt skulle drabba min frände, och till slut
kunde jag ej längre motstå begäret att ila tillbaka till hans
hjälp. Jag var nämligen öfvertygad om, att anfallet och
striden gällde honom.
»Det var någon öfverrumpling af hansefolket», anmärkte
biskopen, »men det förundrar mig, att I fingen rida oantastad,
grefve.»
»Alltsammans var en tillställning af Lüdeke. Om han
fått någon kännedom om mitt företag, vet jag icke, men att
han lämnat Rafn von Barnekow en sådan underrättelse,
endast för att narra honom i fällan, det fick jag sedan veta.»
»I lämnaden alltså eder fränka och kom till
stridsplatsen?»
»Jag bad Erik Bildstein rida förut till ett närbeläget
kloster och invänta mig där, hvarpå jag skyndade till
stridsplatsen. Där såg jag först min fränkas rätte make, och det
var en syn att skåda, som icke glömmes när man sett den.
Den storväxte mannen stod där midt emellan de båda
riddarne och svängde sitt breda slagsvärd, så att man efter man
af krämarfolket föll. Just som jag kom, såg jag honom med
oemotståndlig arm rödja en bred väg genom lunden och ropa
åt riddarne att störta igenom. Rådet följdes, men Lüdeke
kastade sig i samma ögonblick upp på en häst för att
förfölja sitt rof. Då fattade den väldige kämpen i armborstet,
som hängde på köpmannens rygg, och skulle ofelbart ryckt
honom af hästryggen, om icke bandet, som höll armborstet,
lossnat, och han sålunda sluppit lös.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
