Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De i Halmstad närvarande svenske herrarne hade dock
icke så tagit vara på rikets väl, som Engelbrekt och hans
vänner ansågo nödvändigt, och därför hade efter deras
hemkomst ett möte blifvit hållet i Uppsala, där under ledning
af ärkebiskop Olof och Engelbrekt det beslut fattats, att
Halmstads dagtingan endast på det villkor skulle hållas, att
konungen med råds råde förlänade alla slott åt infödde svenske
män och lofvade att hålla undersåtarne vid lag och rätt. Där
hade dock endast 22 herrar varit närvarande, och bland
underskrifterna saknades flera betydande namn, såsom Krister
Nilssons, och dessutom var biskop Tomas af den tanke, att
man borde förmå själfva de fullmäktige i Halmstad och deras
vittnen att förena sig med de i Uppsala förbundne. Det vore
så mycket mera maktpåliggande — menade biskopen — som
föga vore att lita på en och annan af de senare.
Engelbrekt såg skarpt på biskopen vid dessa ord.
»Och hvem», sade han, »skullen I vilja nämna såsom
opålitlig i den herresamlingen, vördige fader biskop?»
»I ären så upptagen med riksvården, Engelbrekt», återtog
biskopen, »att I icke sen eder tillbaka.»
»Så vidt det står i människomakt, vördige herre, menar
jag, att jag haft och har ögonen öppna åt alla håll ...»
»Hafven I ock tänkt på det rum, där vi nu befinna oss?»
»Örebro slott, biskop ... hvad viljen I därmed säga? I
dragen eder väl till minnes, hvem som ifrigast tillstyrkte
mig att taga detta slott och län, som jag efter Halmstads
dagtingan hafver i handom, liksom ock hvad som förmådde
mig att därutinnan följa edert råd?»
»Väl drager jag mig detta till minnes», svarade biskopen
leende, »och jag skulle i denna stund gifva eder samma råd,
eftersom jag är af eder tanke, att en slottsherres makt är
nödvändig för den, som skall kunna vaka öfver folkets väl
bland alla dessa herreviljor.»
»Ja väl, vördige herre fader! Och så litet står min hug
efter denna äran, att i samma stund jag ser riket betryggadt,
vill jag gärna lägga min slottslofven neder och draga hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
