Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tungan, och när han icke kunde underlåta att äfven omtala
Erik, plirade han så innerligt förnöjd på mor Märta, som ofta
andäktigt knäppte tillsammans sina händer.
»Du har nu talat om östra och södra Sverige», sade
slottsfrun, när Ulf slutat med berättelsen om, huru
Halmstad upplät sina portar, »och äfven berättat, huru som vi
återfått ett af de landskap, hvilka i den gode herren konung
Magnus Erikssons dagar lydde under riket — men du har
icke sagt något om den grymme fogden på Agneholm och
om Herman Gisebar på Edsholmen och Palne Jönsson på
Dalaborg i Dalsland.»
»De där nästena, matmor! — ja, se nu är det med dem
som med de andra. Hur var det han sade, klerken, som var
med den vördige herren biskop Tomas, nu före midsommar,
då han och Engelbrekt redo upp åt Uppsala till
ärkebiskopen? ... Sverige, sade han, liknar en rosendelund, som haft
en ond örtagårdsmästare, hvilken låtit marken öfverväxas af
tufvor ... Se, mycket begriper jag icke af klerkdom, men
det kan nu äfven hon Märtamor förstå, att med tufvorna
mente han fogdenästena, och med den onde örtagårdsmästaren
konung Erik ...»
»Förstå och förstå», snäste mor Märta, synbart
bemödande sig att se ond ut. »Han, Ulf, har rätt fått
tungbandet ur led, sedan han kom hem från kriget. Står han
icke där och predikar och utlägger som en half klerk, utan
att någon blifver klok på det ...»
»Kan tänka, det bär långt bort från Erik nu ... Nå, nå,
det går an, så länge vi hafva sådana mästersvenner att ta
till, för att rödja tufvorna ur rosendelunden! — Ja, som
sagdt, där i Vermland och Dalsland satte Engelbrekt Peder
Ulfsson till höfding, han, som var på Ornäs, när Engelbrekt
drog till kungs första resan.»
»Han gästade hos Hans Djäkn på Ornäs och hjälpte
honom att befria de olyckliga kvinnorna vid Torsångs kyrka?»
sporde slottsfrun.
»Han var det, ja, en riktig karlakarl, han ock! Af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
