Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiender, vågar bjuda dig till borgesman för en sådan herre,
som grefve Hans.»
Orden voro väl beräknade, och all tvekan hos riddaren
försvann. Han gaf en vink med handen, och hans ryttare
redo fram för att fatta de fyra fångarna. Men Herman
drog i samma ögonblick sitt svärd, och så äfven de båda
pilgrimerna.
»Jag säger eder till, riddar Axel», utropade Herman,
»börjen icke denna leken; den kan sluta helt annorlunda än
som I menen.»
Rundt omkring blixtrade nu svärden, och riddaren tycktes
ännu dröja, som om han fattats af beundran öfver mannens
mod. Men härunder hade Erik stigit af sin häst och så godt
som utan att märkas banat sig väg mellan ryttarne, och just
som de trängde sig fram för att fullgöra sin herres vilja,
störtade han från en sten på en af de sista svennerna och
kastade honom ur sadeln. Innan någon hann hämta sig,
hade han kastat sig upp på hästen och ilade med vindens
hastighet bort utefter vägen.
Emellertid hördes riddaren förnya sin befallning, och
hans svenner rusade fram, men Herman svängde sitt svärd
med så öfvad hand och understöddes så väl af de båda
pilgrimerna, att svennerna ryggade. På ena sidan om vägen
reste sig en hög klippvägg, och häremot stödde sig de tre
anfallna. Ett förnyadt anlopp af riddar Peders svenner
tycktes dock hafva bättre framgång. Grefve Hans satt ytterst
till höger, och närmast intill honom Herman. Tvenne
svenner kommo nu alldeles inpå grefven, och den ene kastade sig
omkring hans lif och omfattade hans armar, så att handen,
som höll svärdet, blef vanmäktig. Härunder högg den andra
svennen till, ögonskenligen för att slå svärdet ur den
upplyftade handen, men vid svängningen träffade hugget grefvens
hufvud bakifrån och skulle utan tvifvel hafva krossat
hufvudskålen, om icke i rätta stunden ett kraftigt hugg af Herman
skilt svennens arm från kroppen. Den andre svennen tvangs
genom en häftig ansträngning af grefven att släppa sitt tag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
