- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
216

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

otvunget och fritt med denne mannen och med Sveriges
allmoge!»

Biskopens ord, men också den värdiga hållningen hos
Engelbrekt stillade på ett märkligt sätt de stormande sinnena.
Själfve biskop Knut började finna orimligheten att spjärna
mot udden. Dock var det med synbar ansträngning han
sökte hålla god min i elakt spel. Det var äfven fallet med
biskop Sigge. De öfriga förenade sig, den ene efter den andre,
med biskop Tomas. Till slut sporde Engelbrekt ännu en gång
de båda biskoparne, om de ville draga ens med de andra
goda herrarne.

»Ja», svarade de nästan ljudlöst.

»Då skolen I här på stället uppsätta afsägelsebrefvet till
konungen!» bjöd Engelbrekt.

Och det blef, som han ville. Brefvet uppsattes, förseddes
med herrarnes underskrifter och öfverlämnades till Engelbrekt,
som själf ville besörja dess afsändande till konungen.

Något senare på eftermiddagen befann sig Engelbrekt i
sitt härberge, sysselsatt med utskrifvandet och
undertecknandet af en mängd öppna skrifvelser till Östergötlands
särskilda härad.

Han var just färdig därmed, då gamle Ulf inträdde och
sade:

»Så vidt jag ser rätt, så kommer en af biskoparne hit åt,
Engelbrekt!»

»Låt honom komma, Ulf», svarade Engelbrekt, och
omedelbart därpå öppnades dörren och biskop Tomas inträdde.

Biskopen syntes rörd, när han trädde öfver tröskeln, och
i hans stora talande ögon stredo glädje och beundran om
väldet. Han gick utan omsvep fram emot Engelbrekt och
fattade hans hand.

»Hafven tack, ädle man», sade han, »hafven hjärtlig tack!
Jag har till denna stund tvekat, om I hafven haft rätten
på eder sida, Engelbrekt, och jag har alltid tänkt mig rikets
herrar och män såsom de där skulle utföra det värf, hvilket
I tagit på eder. Men från denna dag kunnen I räkna på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free