Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dess rötter voro blottade, så att under den var liksom en
urholkning i grusbädden. Den rot, hvari jätten fattat tag
och hvilken gifvit hans hand ett fäste, tillhörde enbusken,
och det kraftiga taget i densamma hade i sin mån bidragit
att lösgöra de öfriga rotgrenarna, hvilka gingo inåt
bergafsatsen.
Plötsligen vek marken undan jättens fötter, och liksom
hvilande på enbusken rullade både han och den fängslade
skrifvaren utför branten.
Klangen af bågskottet väckte Engelbrekt ur hans
drömmar. Han ryckte till, där han satt på hästen, och pilen for
långt på sidan om honom in i en trädstam på andra sidan
vägen. Ljudet af pilspetsen, när han bet sig in i
trädstammen, kom honom att se dit, och det höga trädet, som stod
nära invid vägkanten, tycktes skälfva ett ögonblick.
Engelbrekt steg af hästen och gick fram till trädet, där pilen ännu
darrade efter sin snabba fart.
Han ryckte ut honom och gick upp på landsvägen i
månljuset, där han bättre kunde betrakta den. Det var en
kopparpil med stålspets och i skaftet inlagda besynnerliga
tecken och bokstäfver af silfver.
Ett vemodigt leende spred sig öfver hans anlete, ju mer
han betraktade pilen.
Rasslet af enbusken och dånet af den nedrasande
jordremsan kom honom att se upp. Han såg dock ingenting. De
höga träden stodo där, som höga kämpar från längst
försvunna tider, och intet ljud afbröt den högtidliga tystnaden.
Endast en uggla, som skrämts upp ur sitt gömsle, flög med
tunga vingslag tvärt öfver vägen.
På afstånd hördes hästtramp, och efter en kort stunds
förlopp visade sig en skara ryttare längst bort på vägen. De
sporrade sina hästar, när de fingo se Engelbrekt, och inom
några ögonblick voro de vid hans sida.
»Genomsöken skogen, vänner!» sade han till dem och
undandolde omsorgsfullt pilen, »här måste finnas män i
närbeten, som icke äro oss goda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
