Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den lille tog då ett par steg fram och mera hviskade än
talade:
»Grefvens dotter har en annan kär ...»
»En annan kär?»
»Och hon går hellre i kloster och gråter bort sin
skönhet och sin rikedom, än hon gifver sin hand åt någon annan
än denne, som hon utvalt ...»
»Du ljuger!» röt härvid Magnus till och slog den lille
mannen till marken, alldeles utom sig af vrede öfver den
skymf, som han ansåg sig lida vid blotta tanken på, att någon
kunde föredragas honom.
Den lille reste sig upp, mindre lemlästad, än man skulle
kunnat tro, af det väldiga slaget, och det spetsfundiga leende,
som krusade hans läpp, visade, att slaget snarare fört honom
närmare sitt mål än aflägsnat honom därifrån.
»I torden icke vilja höra mera, ädle herrar?» sporde han
och gjorde min af att vilja aflägsna sig.
»Hvem har stolts jungfrun utvalt?» sporde riddar Bengt
långsamt.
»Herman Berman!» hviskade mannen, åter närmande sig
de båda herrarne.
»Det är en af Engelbrekts män, menar jag», återtog
riddaren.
»Det är hans fosterson!»
»Och grefven ...?»
»Grefven sade sig veta det, men han talade så sakta, att
jag icke hörde hvad han vidare sade. Blott det förnam jag,
att Melcher Gjordsson hade fört stolts jungfrun till ett säkert
ställe.»
»Och det var ... ?»
»Kunnen I det icke gissa, ädle riddare?»
»Nej!»
»Melcher Gjordsson uppgaf dock frivilligt, säger man,
grefvens slott åt Engelbrekt.»
»Det skulle då vara ...?»
»Hvilken annan än Engelbrekt? Och såsom mig synes»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
