Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den dolde vandraren följde med otålig uppmärksamhet de
båda herrarnes alla rörelser, och blixten i hans öga visade,
att åsynen af dem rörde honom på det närmaste.
Medan herrarne ännu höllo stilla, hördes ännu en ryttare
från ett annat håll närma sig Vadsbro kapell. På herrarnes
rörelser såg iakttagaren, att han var dem helt nära, ehuru
han ännu skymdes för hans blickar. Herrarne redo emot
den ankommande och kommo därigenom att hålla alldeles
nedanför de båda träden, där den oansenlige mannen tagit plats.
»Så sent på kvällen», hördes den sistkomne, hvars svarta
dräkt tydligt tillkännagaf, att han tillhörde det andliga
ståndet, taga till orda, »menar jag, att I icke viljen draga förbi
min faders gård, utan att söka härberge där öfver natten, så
vida som I icke hafven ett annat, brådare mål för eder färd.»
»Hafven redelig tack, herr Sigge Ulfsson», svarade den
äldre af de båda herrarne, »vi komma från Stockholm och
ämna oss nu draga hem till Göksholm.»
»Då hafven I tidender med eder, som min fader, gamle
Ulf Bengtsson på Lagmansö, kan tränga till att höra, och I
skolen därför hos honom vara dubbelt välkomna!»
Därmed fortsatte herrarne sin ridt på en aftagsväg
söderut, och en stund därefter, när skuggorna började blifva långa,
och skymningen bredde sitt flor öfver ängarna och fälten, och
nattens tystnad lät den lilla strömmen, som flöt förbi kapellet,
sorla allt högljuddare mellan sina stränder, steg den spenslige
mannen fram ur sitt gömsle och slog in på samma väg som
de tre herrarne och deras svenner.
På Lagmansö gård satt då herr Ulf Bengtsson (Sparre),
en redan gammal man, af hvars trenne söner den äldste,
Fader Ulfsson, var gift med Elin Nilsdotter, Bengt Stenssons
systerbarn på fädernet. Den yngste, Sigge Ulfsson, hade ägnat
sig åt kyrkan ocb hoppades vid denna tid blifva ärkedjäkne
i Strängnäs. Den släkt, till hvilken han hörde, var en af
rikets äldsta och mäktigaste, ehuru för denna tid ingen af
dess medlemmar intog någon synnerligt framstående plats.
Men minnet af riksdrotsen Karl Ulfsson till Tofta spred en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
