Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste så småningom intaga en förträfflig plats i den djupa
skuggan bakom den strax vid dörren framspringande stora
spiseln.
»Det rörer eder vän, grefve Hans!» började riddar Bengt.
»Och den tilltänkta giftermålsförbindelsen mellan edert
hus och grefvens», fortsatte Kröpelin.
»Riktigt ... men jag vet icke nu, hurusom jag bör
betrakta saken, då olyckan så plötsligt drabbat grefve Hans.»
»Den olyckan bör göra eder minst bekymmer, riddar
Bengt!» genmälte Kröpelin. »Jag går i god för, att lång tid
icke skall förflyta, förrän grefven fått sin frihet åter, men ...»
»Hvad, riddar Hans, hvad skulle göra eder mera
bekymmer?»
»Hans dotter!»
»Stolts Agnes ... jag förstår eder icke.»
»Grefve Hans har skrifvit mig till och bedt mig taga
hans dotter i beskydd under hans frånvaro och låta henne
komma till min dotter fru Märta, en begäran, som jag gärna
skulle velat efterkomma, men som tyckes vara mig
förmenadt ...»
»Och hvarför, hvarför, riddar Hans?»
»Emedan grefvens dotter är spårlöst försvunnen.»
»Guds död, hvad sägen I?»
Saken tycktes röra riddaren mycket nära; han riktigt
våndades vid den oväntade underrättelsen. Säkert hade han
byggt mycket på detta giftermål, mera än hvad han låtit
påskina. Den erfarne Hans Kröpelin märkte det ock, men
han ansåg sig icke för ögonblicket böra blanda sig närmare
i frågan, och en oväntad rörelse från spiselvrån fästade också
hans uppmärksamhet, så att hans tankar fingo en helt annan
riktning.
»Är någon där?» utropade han och närmade sig vrån.
Då steg den lille svartklädde fram och bugade sig ödmjukt.
»Nådige herre», sade han, »jag är en ringa, olycklig man,
jag bad kertilsvennen anmäla mig, men han gjorde det icke,
och då jag nödvändigt ville tala vid eder, gick jag in ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
