Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hans öga stannade på tvenne unga, raska bergsmän, hvilka
redo ett par synnerligt lifliga hästar. Han vinkade dem till
sig och pekade bort emot den punkt, där de båda ryttarne
varit synliga.
Dessa voro verkligen Borganäsfogden och långe Magnus.
De hade genom den ihåliga pelaren och en därifrån ledande
underjordisk gång lyckats rädda sig och i en aflägsen gård,
på norra sidan om Håfran, bemäktigat sig ett par hästar,
hvarmed de ville fortsätta sin flykt söder ut. Eriks
upplysning om bondehärens antågande hade förmått fogden att
uppgifva allt hopp om borgens försvar. Men det var ock
hans afsikt att ännu en gång uppträda på Borganäs, för att
icke låta sitt byte gå sig ur händerna, utan med sina svenner
åter bemäktiga sig Herman Berman. Åsynen af ryttarskaran
slog honom med häpnad. Den gjorde med ens slut på alla
hans mörka planer, och det kunde nu bli fråga om, huru
han skulle kunna rädda sig själf. Hade han blifvit bemärkt
från ryttarskaran, så var det föga utsikt att undkomma.
»Vi skiljas åt, Magnus», hviskade han, »och lyckas vi,
så träffas vi åter på Köpingshus! Tag af åt höger nedåt
ängen, jag rider åter vägen tillbaka!»
Detta hade tilldragit sig, medan Engelbrekt vinkade till
sig de båda bergsmännen. När han åter vände sig om för
att utvisa de båda ryttarne voro dessa försvunna. Han
omtalade dock hvad han sett och tillsade de båda männen att
om möjligt dithämta fogden, som icke kunde vara långt borta.
De båda ryttarne störtade bort, och man såg snart huru
de försvunno utför den västra sluttningen af åsen.
»Är räfven ute i skog och mark», sade Engelbrekt därefter
sakta till munken, som ännu stod vid hans sida, »månde
jägaren vara herre öfver kulan, men dock skola vi ännu invänta
mitt bud.»
Någon stund därefter kom också bergsmannen, som ridit
ned till Borganäs.
»Underligt», sade han, »förefaller mig Borganäs nu.
Vindbryggan är väl uppdragen, men ingen sven fanns i porttornet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
