- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
110

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han sig och vände sig mot svennen med en blick, som lyste
likt klingan på en skarpslipad italiensk dolk.

»Du begär gisslan för ett besök af Melcher Gjordsson och
grefvens af Ewersten dotter? Du må gifva honom det svaret
från mig, att jag icke vet, hvarför gisslan skulle växlas
mellan oss för fogdens besök här på slottet, eller för stolts
jungfruns. Nu såsom alltid står slottet öppet för dem; jag
för min del tränger icke till något samtal med hvarken den
ena eller den andra.»

»Och detta svaret skall jag återbringa till min herre?»
sporde svennen med tydlig förtrytelse i blick och ton.

»Detta svar skall du föra med dig», upprepade fogden, i
det han lämnade det sammanvikta brefvet åt Magnus med en
betydelsefull blick, »och dessutom kan du, om det lyster dig,
framföra det spörsmålet från mig, hvarföre gamle Melcher
ligger så länge på Husaby; mig synes, han borde hafva något
att beställa på andra sidan älfven ock!»

Magnus hade under tiden stoppat det lilla brefvet
innanför sin tröja, hvarvid ett par länkar af en silfverkedja
blottades, men hvilken han omsorgsfullt åter dolde. Därefter
nalkades han dörren, men stannade plötsligt och lyssnade.
Det lät som om loftsbron knarrat under en vandrares steg
där utanför. Han kastade en flyktig blick på fogden och
vände sig därpå åter mot dörren, för att nu aflägsna sig.

Då öppnades dörren, och en kraftigt byggd gestalt, fast
ännu bara gossen, visade sig på dörrtröskeln.

»Hvem är där?» sporde fogden och slungade en
förkrossande blick på den inträdande.

»Torde väl hända, att I nu icke kännen mig», svarade
denne, »dock var det en gång, som I gåfven edra svenner
befallning att skjuta mig kallt järn genom bröstet. Det var
en gång, som jag besökt min fader där borta i tornet; jag
har äfven nu besökt honom, fast han nu är bara ett
maskfrätt lik...»

»Är du från dina sinnen, pojke?» ropade fogden. »Du
skall själf göra din fader sällskap i tornet ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free