Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tecknet, och flottan satte sig i rörelse. Ned emot det smala sund
som skilde Borganäs från fastlandet, och hvaröfver
vindbryggan gick, var ett tämligen starkt strömdrag, hvaraf Erik
med mycken klokhet begagnade sig. Här upphörde all rodd,
och årorna begagnades endast för att styra rätt kurs.
Allt gick lyckligt och väl, och just som tornklockan på
Borganäs förkunnade att den första timmen af S:t Hans’ dag
var förliden, tog flottan landkänning. Som skuggor stego
roddarna upp från sina platser, beväpnade sig med de i
ordning liggande vapnen och följde Erik, hvilken smög utefter
muren. Vågornas skvalpande mot stranden gjorde det
omöjligt för någon inom slottsmuren att höra ljudet af
vandrarnes steg.
Nu stannade Erik. En sakta hviskning gick genom hela
raden, och alla skuggorna sjönko ned utmed muren. Endast
en syntes med en vighet och styrka, som gränsade till det
otroliga, glida uppför muren. Det var Erik själf. Med en
tjock med många knutar försedd lina klängde han upp för
ett utsprång af muren, begagnande sig dels af en och annan
fogning, där murbruket lossnat, dels af en och annan inslagen
järnspik, märken efter hans forna vandringar öfver samma
mur. Han befann sig snart på krönet af muren och kröp
utefter den bort till svennen, som ännu satt i samma ställning
och fortfarande tycktes sofva.
Erik tycktes hafva beräknat allt. Utan att förlora ett
ögonblick, och innan karlen ännu rätt visste, om han drömde
eller var vaken, hade Erik fört ett starkt rep under hans
knäveck samt omkring hans hals och dragit till så att han
omöjligen kunde röra sig. I detsamma karlen vaknade,
hviskade Erik i hans öra, att det minsta ljud, som gick öfver
hans läppar, skulle kosta honom lifvet. Svennen förblef tyst.
Erik fullbordade hans fängslande med att sammanknyta äfven
hans armar, stack en kafvel i hans mun och släpade honom
ned utför muren, där han lät honom ligga.
Sedan detta var gjordt, gick han åter upp på muren och
fram till den tjocka linan, som han fastgjorde medelst en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
