- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
74

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksgränsen, så hjälpe oss så visst därtill Gud och S:t Erik
konung!»

»Amen!» tillade munken och såg förtröstansfullt Engelbrekt
i ögat.

Dörren slogs med detsamma upp, och en halfvuxen gosse
stormade in. Det var Erik.

»Gif mig ett halft tjog ryttare, Engelbrekt», sade han,
med mycken ifver, »och jag skall våga en lek, som skall
skänka dig glädje!»

»Hvad går åt dig, Erik?» genmälde Engelbrekt
småleende. »Vi hafva en felig [1] dag med riksens fiender, huru
kunna vi då storma i väg, som om vi hade fiender på halsen.»

»Herman!» sade Erik, ännu flämtande af den häftiga ridten
till härberget.

»Herman, gosse ... hvad har du för tidender om honom?»

»Så vidt jag har mina ögon i behåll, och mina öron
duga», svarade Erik, »så såg jag honom rida ut genom
södertull med borganäsfogden och väl tjugo ryttare.»

»Herman och Johan Wale?»

»Jag hörde kedjorna skramla om hästen», fortsatte Erik,
»och de redo fort undan.»

»Men huru kunde du känna dem?» sporde Engelbrekt
tviflande.

»Jag hade bundit min norrbagge vid broräcket utmed
ån, för att om möjligt komma in på slottet och se mig om,
huru lägenheten kunde vara därinne. Jag hade redan gått
öfver vindbron och stod invid porten, då jag hörde en hop
ryttare komma inifrån borggården. Jag kastade mig öfver
ledstången på bron och klämde mig tätt intill muren. En
af slottsfolket kom med en fackla och ställde sig med ryggen
mot mig, och bakom honom såg jag alla ryttarna. Jag kände
godt igen fogden. Herman satt tätt insvept i en sid kappa,
men vinden förde uppslaget för ett ögonblick åt sidan, och
då såg jag hans anlete. Bland svennerna såg jag äfven långe


[1] Fridlyst. Felig dag = stillestånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free