Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara för mig som en helig dröm, en mild ängel från himlen.
Det är mitt löfte, som jag gaf eder fader, som jag gifvit mig
själf. Jag skall aldrig upprepa mitt spörsmål ...»
»Min fader hade då hört vårt samtal?» frågade Agnes,
medan ett svagt leende knappt förmådde skingra tårarna,
hvilka fyllde hennes ögon.
»Han hade hört det, och han sade till mig: ’Ungersven,
eder fosterfader är en man, som vunnit min aktning och min
vänskap, och jag vill hålla allt för honom ospardt, men en
klenod äger jag, som jag icke vill ens för hans skull offra,
det är min dotter. I älsken henne, men tänken uppå, att
hon är född grefvinna, och slå slika tankar ur hågen,
yngling!’ Det sade han och mera, medan vi gingo gången fram
emot slottet. Där fattade han min hand och tillade: ’eder
fosterfader är återkommen från konungen, dragen till honom
och hälsen kärligt från grefve Hans. I morgon ären I säkert
redo att lämna mitt slott. Tänk ej med ovilja på grefve Hans
för det han nu sagt eder, låtom oss skiljas och äfven mötas
i vänskap!’ Så skildes vi. Jag gick åter ned under trädens
skugga och tänkte och drömde om igen, hvad jag känt och
erfarit, sedan jag första gången såg eder på Jätturns mörka
vatten. Då ...»
En vild låga tändes i ynglingens öga, när han
frammanade detta minne, och när han, liksom för att undvika det,
tog ett par steg tillbaka, skramlade kedjorna, beledsagande med
sitt hemska ljud stormen i hans själ.
»Då ... då?» sporde Agnes.
»Då stego eder faders svenner upp ur jorden rundt
omkring mig. Jag befann mig under den stora lönnen, där
jag skilts ifrån eder, och tätt framför mig just på den
plats, där jag några timmar förut såg eder, där ställde
sig en mörk skepnad. Det var eder faders fogde, Hartvig
Flög ...»
»Ah, moder Richissa», afbröt Agnes och sammanknäppte
sina händer, »I haden rätt, den mannen är en annan Johan
Wale!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
