Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ramma öken», utbrast herr Ture, och utan att lyssna till
ropen från de äldre herrarne, sprängde båda svågrarna fram
emot den ensamme ryttaren, följda i hack och häl af Magnus
Bengtsson.
De hade dock icke märkt, att i samma ögonblick, som
de fingo den ensamme ryttaren i sikte, hade strax bakom
honom en liten ryttare på en oansenlig häst vändt och
pilsnabbt försvunnit.
Ljudet af de galopperande ryttarne väckte Engelbrekt —
ty det var verkligen han — ur hans tankar. Han ryckte åt
sig tygeln och lät sin häst stanna, fästande ett skarpt öga på
de framilande herrarne, hvilka han väl kände. Desse hade
inom några ögonblick tillryggalagt vägstycket som skilde dem
från den lille bergsmannen.
Framkomne, stannade de på ömse sidor om Engelbrekt.
Denne kastade ögonblickligen sin häst åt sidan,
hvarigenom han fick de trenne herrarne midt framför sig, och med
handen om svärdfästet sporde han, vänd mot Nils Stensson:
»Den ridten vill jag lofva, ädle herr Nils Stensson.
Snabbare kunden I icke rida, om I så haden stämt möte med
eder bäste vän.»
»Vän eller icke, så ären I nu vår man, Engelbrekt»,
yttrade riddaren häftigt och trängde inpå den ensamme.
»Därom kunna vi tids nog tala; bättre vore väl nu, om
I saden mig i hvad ärende I kommen, ty vännemot tyckes
mig icke detta vara. Dragen eder till minnes, stränge riddare,
hvad jag sade eder, när vi sist möttes, och tänken icke, att
I här kunnen något uträtta med makt.»
»I hafven rätt, Engelbrekt», genmälde riddaren, »vi vilja
också endast ledsaga eder till riksen råd, som I sen komma
ridande där borta. Märken väl, att de hafva dragit hit ut
för eder skull.»
»Då är mig mötet till lycka, jag önskar ingenting hellre,
än att komma till tals med riksens råd ... Jag vill här i lugn
afbida deras ankomst.»
»Och slikt tal skola vi tåla?» utbröt Ture Turesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
