Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Min vän riddar Magnus», sade han leende till Magnus,
»I gången fram med stormsteg, menar jag ...»
»Lyckan står dem djärfvom bi, ädle grefve», genmälde
Magnus.
»Och hafven I gjort eder till min dotters riddare,
Magnus Bengtsson, så är jag säker, att I skolen med svärd och
lans visa er värdig att kämpa för henne och hvad hon sätter
högt», tillade grefven, till hälften skämtande.
»Förliten eder därpå!» svarade Magnus, i det han stack
den lilla handsken innanför sitt svärdsbälte.
Grefven vände sig härvid om och mötte därvid biskopens
leende anlete. Denne vinkade grefven åt sidan bort åt ett af
fönstren.
»De unga tyckas passa för hvarandra!» sade han halfhögt.
Grefven svarade intet, utan såg tankfull ut genom
slottsfönstret, hvarifrån man hade utsikt öfver en del af staden
och platsen framför vindbryggan. En ovanlig rörelse tycktes
råda bland befolkningen, och täta hopar af människor stodo
på ömse sidor om slottsvägen, blickande emot porten.
Medvetslöst hvilade grefvens blick därpå, medan han lyssnade till
biskopens tal. Denne stod vänd inåt rummet och kunde
därför icke se hvad som tilldrog sig där nedanför slottsporten.
»Såsom mig synes», fortsatte biskopen, »är det af min
brorson riddar Bengt framställda förslaget i allo godt. Vår
släkt är en bland de förnämsta i Sveriges rike; I ären ock af
gammal stam. Edert sköldemärke vid sidan af vårt skall
icke illa kläda borgporten på Göksholm, menar jag, och
ståtligare borgfru än er dotter har icke trampat tiljorna i
Göksholms riddaresal, det säger jag, Knut Bosson, så visst som
jag förer natt och dag i mitt fädernesköldmärke med äran ...»
En häftig trumpetstöt, hvars ljud återstudsade mot det
höga slottet, väckte den tankfulle grefven och kom biskopen
att stanna i sitt ordflöde.
Längre in i salen, dit ljudet väl trängde, men där det
öfverröstades af det högljudda samtalet, fortforo alla ostörda i
njutningen af bordets håfvor eller af samtalet med fruntimmerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
