Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå väl, fromme fader», sade därvid herr Krister, »det
synes mig förträffligt, om I nu viljen gästa mig på
Räfvelstad, då I ämnen draga efter biskop Olof. Jag skall sända
bud till honom, att han tager in hos mig på återvägen, så
kunnen I där bäst samtala om de heliga ärendena. Långt är
det icke heller till biskop Tomas i Strängnäs ...»
»Hafven tack för eder välmening, herr Krister Nilsson!
Kommer icke biskop Olof åter innan kvällen, så vill jag i
morgon draga å stad, och då lärer jag taga eder på orden.»
Nu var bordet fullsatt med rätter af alla slag, och man
redde sig till måltids. Jösse Eriksson hade ingenting sparat,
och han fick särskildt af biskop Knut höra sig prisas som
särdeles lycklig att kunna åstadkomma en sådan anrättning,
utan att bryta mot kyrkans bud och antagen ordning under
fastan.
De yngre herrarna närmade sig frusidan, och snart
utspann sig i denna del af salen ett lifligt samtal, hvarvid den
ena skrattsalfvan aflöste den andra. Synnerligast utmärkte
sig herr Johan Kristersson och herr Nils Stensson, men äfven
herr Karl Knutsson blandade sig i det lifliga skämt, som här
fördes, och fru Ebba Krummedik ville därvid anmärka, att
hans blick helst hvilade på den sköna jungfru Karin
Karlsdotter.
Jungfru Karin och Agnes hade sällat sig till hvarandra,
men de voro som natt och dag. Den förra var en ljus,
nordisk skönhet, hvars stora mörkblå ögon blixtrade af lif och
glädje. Agnes skönhet var af en helt annan art, och vid
detta tillfälle var det, som om ett genomskinligt sorgdok
omsväfvat henne. Hon log väl åt skämtet, men leendet var
tvunget och hennes blick var drömmande. Något viktigt,
men som var främmande för världen omkring henne, upptog
synbarligen hela hennes själ.
Framför henne stod unge Magnus Bengtsson. Hans öga
hvilade med ett uttryck af vällust på henne. Hans mun log,
och han var outtömlig i sitt bemödande att behaga den
mörkögda tärnan. Men fransen af hennes svarta ögonhår lyftades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
