Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen, såg konungens vrede, när han hörde sina fogdars
laglösa grymheter och folkets nöd, såg honom räcka handen till
Engelbrekt och tacka honom. Snart skulle han återvända,
snart skulle hans namn med välsignelse nämnas af alla läppar.
Och från denna ljusa tafla återglänste ett skimmer af lycka
äfven öfver hans eget lif. Väl visste han ej, huru han skulle
komma till oberoende, men med ungdomens vanliga förmåga
att öfverhoppa alla svårigheter, log framtiden emot honom
med sitt skönaste leende, och hur det var, så sammanflöt hela
drömmen i bilden af en underskön jungfru med mörka lockar
och strålande blick.
Midt under dessa drömmerier nådde ljudet af steg hans
öra. De kommo allt närmare, och liksom om hans sköna
dröm med ens blifvit verklighet, trädde flickan med de mörka
lockarna och den strålande blicken inom inhägnaden.
Men hon var blek, hon andades häftigt, och hon mera
nedsjönk än satte sig under hängbjörkens löfhvalf.
Herman visste ej i förstone, hvad han skulle tro om den
plötsliga uppenbarelsen. Kanske var det till slut blott en
lek af hans inbillning, en synvilla.
Han gick bort till trädet. Nej, det var verkligen Agnes,
grefvens af Ewersten dotter, och hennes blick hvilade
bedjande på honom, medan en dödlig förskräckelse stod målad i
hennes bildsköna anlete.
Allt blodet strömmade till Hermans hjärta. Han stod
alldeles stum och hans öga sänktes mot jorden.
Då uppträdde plötsligt en tredje person. Det var fogden
Johan Wale. Hans öga blickade så deltagande ned på
jungfrun under trädet, och hans läppar krusades af det blidaste
småleende. Men Agnes sprang upp, och hon vände sig bort,
villrådig, hvart hon skulle fly.
Ögonblickets fara bragte åter Herman till lugn. Han
insåg genast, hvarför Agnes sökt sin tillflykt här, och han
var genast färdig till hennes försvar.
»Min fostermoder väntar eder där inne, stolts jungfru»,
sade han, »och eder fader, stolts grefven, lär inom kort vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
